När jag loggade in på Facebook (detta djävulens påfund) alldeles nyss så stod det att en av mina vänner hade gjort ett quiz som skulle berätta för dig följande:
"Hur är du i köket!" Den uppmärksamme noterar avsaknaden av frågetecken.
Min väns resultat blev mäster kock. Inte mästerkock. Mäster kock.
Och förklaringen på testresultatet lyder "Du kan allt i köket den som gifter sig med dig kan skratta sig lycklig".
Ett kommatecken efter köket kanske hade varit på sin plats?
Och framför allt, bilden jag får i huvudet av någon som "skrattar" sig lycklig är den av total tautologi. Det korrekta uttrycket lyder "skatta sig lycklig". Skatta, så som i att uppskatta något. Att skratta sig lycklig är ganska naturligt, glädje föder glädje. Det är självklart att man blir lycklig av att skratta. Att skratta sig lycklig är naturligt. Men i språkliga sammanhang så in i helvete fel!!!
onsdag 27 januari 2010
måndag 18 januari 2010
En vacker särskrivning
Jag är i det närmaste dödligt allergisk mot särskrivningar. Det är förmodligen därför som jag aldrig lagt märke till det här tidigare. Det gäller ordet farväl. Det är ju en önskan! Far väl. Det är ju vackert!
För första gången har jag hittat en särskrivning som inte får mina ögon att blöda. Frågan är om det är bra eller dåligt.
För första gången har jag hittat en särskrivning som inte får mina ögon att blöda. Frågan är om det är bra eller dåligt.
tisdag 12 januari 2010
Om språkvåldtäkt
Jag ber om ursäkt för att det har dröjt så länge sen jag bloggade senast. Jag skyller på ett av mina arbeten som på sistone har tagit väldigt mycket av min tid i anspråk. Och så skyller jag på lite annat också.
Frukta dock icke, jag har ändå hunnit läsa några böcker. På rak arm kan jag i alla fall meddela att jag har läst "Hanteringen av odöda" av John Ajvide Lindqvist, "Luftslottet som sprängdes" av Stieg Larsson och "Kamalas bok" av Inger Edelfeldt. Jag har bara inte hunnit smälta dem, recensera dem, skriva om dem, blogga om dem. Jag ber att få återkomma i frågan.
Dagens inlägg ska i stället ägnas åt allmänhetens språkbehandling.
Jag har genomfört en akademisk, empirisk och oerhört tillförlitlig undersökning (jag har läst kommentarer till artiklar på aftonbladet.se) och kommit fram till att alla människor som på minsta lilla sätt behärskar svenska språket våldför sig på det.
Alltså, jag tänker mig två alternativ. 1) Alla människor skriver som krattor. 2) Alla människor som sjunker så lågt som att kommentera artiklar på aftonbladet.se skriver som krattor.
Jag hoppas innerligt att det är alternativ 2 som är den relativa sanningen.
För det jag ser när jag läser kommentarer till artiklar på aftonbladet.se får mina ögon att blöda, mitt hjärta att svartna och alla ordböcker i min bokhylla att vilja begå harakiri i ren förtvivlan. Om alla människor skriver som kommentatorerna på aftonbladet.se är allt hopp för mänskligheten ute.
Kalla mig gärna bakåtsträvande om det får dig att må bättre. Jag ser mig som lite av en traditionalist skulle jag säga. Traditionalist i flera avseenden. Jag tillhör internetgenerationen, vare sig jag vill det eller ej, och på många sätt är datorer och internet fantastiska saker. Och tro det eller ej, men även jag skriver faktiskt aningen otraditionellt om jag chattar med vänner på msn, t.ex. Då händer det att jag börjar meningar utan stor bokstav, att jag kanske inte avslutar med ett skiljetecken, att jag använder vissa av internetgenerationens nya uttryck (t.ex. brb). Men detta sker i enskilda samtal med vänner jag känner väl, vänner som mycket väl vet att jag är språkpolis av naturen. Så då känns det på något sätt lite, lite okej. Lite busigt bara.
Men jag skulle aldrig någonsin få för mig att ens tänka tanken att skriva på ett officiellt inkorrekt sätt någonstans där vem som helst skulle kunna läsa det.
Ergo: Skulle jag sjunka så lågt att jag kommenterade en artikel på aftonbladet.se skulle den kommentaren i alla fall passera svenska akademiens nålsöga för korrekt språk.
Jag har läst så många artiklar på aftonbladet.se och kommentarer till dem så det är omöjligt att komma ihåg några specifika exempel, trots att de ofta upprört mig något oerhört. Men just idag läser jag en artikel om en viss tornedalsk kommun vars församlingspräst ska gå i pension och starkt motsätter sig att bli efterträdd av en kvinna. Ganska typisk artikel för aftonbladet.se tycker jag. En sådan "nyhet" skulle aldrig få utrymme i t.ex. Dagens nyheter. Hur som helst. Det är ett lagom provocerande ämne. I skrivande stund finns det 41 kommentarer till artikeln.
meningar inleds utan stor bokstav.
Meningar avslutas med tre eller fler utropstecken!!!
meningar avslutas inte alls
Vet de inte att en fråga ska avslutas med ett frågetecken
Personer som jag antar ska ha Svenska som Modersmål använder sig av Tyska Skrivregler som säger att Substantiv skrivs med stor Bokstav.
Verben "vara" heter "va" och "det" heter "de". Ingenting "är" heller något, utan det "e" något. "Och" heter naturligtvis "å". "Alltså" är förlegat, numera heter det "asså" i skriftspråk. Samma människa skriver dock "skall" i stället för det allmänt vedertagna "ska". Ytterst intressant. Å ena sidan "skall", å andra sidan "asså".
Sär skrivning till för bannelse
Stavfäl
Någon skäms i en annans vägnar, inte å en annans vägnar. Jag undrar hur det går till när man skäms i en annans vägnar.
Man är numera "intresserad utav", eftersom det nog låter lite finare än bara det gamla vanliga "intresserad av".
Och folk har aldrig en aning om hur man använder "de" och "dem". Trots att även detta sticker något vansinnigt i ögonen på mig så föredrar jag nog när folk då gör det enkelt för sig och skriver "dom" i stället. Hellre det än att de försöker skriva rätt men inte kan, och därmed skriver fel. Som om att skriva "dem" i tid och otid gör att det de skriver på något sätt skulle se bättre och trovärdigare ut. Ingenting kan vara längre från sanningen. Om jag har läst en text full av trovärdiga argument och precis är benägen att hålla med skribenten, och jag helt plötsligt får ett felplacerat "dem" slängt i ansiktet, då har sagda skribent förlorat all respekt den hade kunnat uppbåda med sin tjusiga övertalningsförmåga.
Att som språkpolis läsa läsarkommentarer på aftonbladet.se är som att vandra i Dödsskuggans dal, belägen i Morias gruvor. Språkdöden hångrinar framför ditt ansikte, undergången flåsar dig oupphörligen i nacken. Du måste ha ett oerhört starkt psyke för att inte komma ut därifrån som en bruten människa.
Frukta dock icke, jag har ändå hunnit läsa några böcker. På rak arm kan jag i alla fall meddela att jag har läst "Hanteringen av odöda" av John Ajvide Lindqvist, "Luftslottet som sprängdes" av Stieg Larsson och "Kamalas bok" av Inger Edelfeldt. Jag har bara inte hunnit smälta dem, recensera dem, skriva om dem, blogga om dem. Jag ber att få återkomma i frågan.
Dagens inlägg ska i stället ägnas åt allmänhetens språkbehandling.
Jag har genomfört en akademisk, empirisk och oerhört tillförlitlig undersökning (jag har läst kommentarer till artiklar på aftonbladet.se) och kommit fram till att alla människor som på minsta lilla sätt behärskar svenska språket våldför sig på det.
Alltså, jag tänker mig två alternativ. 1) Alla människor skriver som krattor. 2) Alla människor som sjunker så lågt som att kommentera artiklar på aftonbladet.se skriver som krattor.
Jag hoppas innerligt att det är alternativ 2 som är den relativa sanningen.
För det jag ser när jag läser kommentarer till artiklar på aftonbladet.se får mina ögon att blöda, mitt hjärta att svartna och alla ordböcker i min bokhylla att vilja begå harakiri i ren förtvivlan. Om alla människor skriver som kommentatorerna på aftonbladet.se är allt hopp för mänskligheten ute.
Kalla mig gärna bakåtsträvande om det får dig att må bättre. Jag ser mig som lite av en traditionalist skulle jag säga. Traditionalist i flera avseenden. Jag tillhör internetgenerationen, vare sig jag vill det eller ej, och på många sätt är datorer och internet fantastiska saker. Och tro det eller ej, men även jag skriver faktiskt aningen otraditionellt om jag chattar med vänner på msn, t.ex. Då händer det att jag börjar meningar utan stor bokstav, att jag kanske inte avslutar med ett skiljetecken, att jag använder vissa av internetgenerationens nya uttryck (t.ex. brb). Men detta sker i enskilda samtal med vänner jag känner väl, vänner som mycket väl vet att jag är språkpolis av naturen. Så då känns det på något sätt lite, lite okej. Lite busigt bara.
Men jag skulle aldrig någonsin få för mig att ens tänka tanken att skriva på ett officiellt inkorrekt sätt någonstans där vem som helst skulle kunna läsa det.
Ergo: Skulle jag sjunka så lågt att jag kommenterade en artikel på aftonbladet.se skulle den kommentaren i alla fall passera svenska akademiens nålsöga för korrekt språk.
Jag har läst så många artiklar på aftonbladet.se och kommentarer till dem så det är omöjligt att komma ihåg några specifika exempel, trots att de ofta upprört mig något oerhört. Men just idag läser jag en artikel om en viss tornedalsk kommun vars församlingspräst ska gå i pension och starkt motsätter sig att bli efterträdd av en kvinna. Ganska typisk artikel för aftonbladet.se tycker jag. En sådan "nyhet" skulle aldrig få utrymme i t.ex. Dagens nyheter. Hur som helst. Det är ett lagom provocerande ämne. I skrivande stund finns det 41 kommentarer till artikeln.
meningar inleds utan stor bokstav.
Meningar avslutas med tre eller fler utropstecken!!!
meningar avslutas inte alls
Vet de inte att en fråga ska avslutas med ett frågetecken
Personer som jag antar ska ha Svenska som Modersmål använder sig av Tyska Skrivregler som säger att Substantiv skrivs med stor Bokstav.
Verben "vara" heter "va" och "det" heter "de". Ingenting "är" heller något, utan det "e" något. "Och" heter naturligtvis "å". "Alltså" är förlegat, numera heter det "asså" i skriftspråk. Samma människa skriver dock "skall" i stället för det allmänt vedertagna "ska". Ytterst intressant. Å ena sidan "skall", å andra sidan "asså".
Sär skrivning till för bannelse
Stavfäl
Någon skäms i en annans vägnar, inte å en annans vägnar. Jag undrar hur det går till när man skäms i en annans vägnar.
Man är numera "intresserad utav", eftersom det nog låter lite finare än bara det gamla vanliga "intresserad av".
Och folk har aldrig en aning om hur man använder "de" och "dem". Trots att även detta sticker något vansinnigt i ögonen på mig så föredrar jag nog när folk då gör det enkelt för sig och skriver "dom" i stället. Hellre det än att de försöker skriva rätt men inte kan, och därmed skriver fel. Som om att skriva "dem" i tid och otid gör att det de skriver på något sätt skulle se bättre och trovärdigare ut. Ingenting kan vara längre från sanningen. Om jag har läst en text full av trovärdiga argument och precis är benägen att hålla med skribenten, och jag helt plötsligt får ett felplacerat "dem" slängt i ansiktet, då har sagda skribent förlorat all respekt den hade kunnat uppbåda med sin tjusiga övertalningsförmåga.
Att som språkpolis läsa läsarkommentarer på aftonbladet.se är som att vandra i Dödsskuggans dal, belägen i Morias gruvor. Språkdöden hångrinar framför ditt ansikte, undergången flåsar dig oupphörligen i nacken. Du måste ha ett oerhört starkt psyke för att inte komma ut därifrån som en bruten människa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
